Sida 24
segrar lyste lockande i ynglingens ögon. Ioom e(t är skulle han tillträda regeringen och hans tankar och önskningar voro der före icke utan inflytande. Gyldenlöwe såg hans åtrå och sade varnande: jag ber ers majestät ieke så längta efter krig; det kommer nog och blir lagom roligt l). Men från annat håll fördes annat språk« De ungherrar och uppkomlingar, som omgåfvo konungen, och hvilka som framtidsmän ville under och genom honom göra sin lycka, smickrade och underblåste hans krigslystnad. På samma sätt gjorde De la Gardie och af samma skäl; dessutom lockad af tillgifvenhet för Frankrike, måhända ock af dess mutor. Ett rykte gick, att han icke blott mottagit penningar, utan ock att konung Ludvig ämnade blifva kejsare och lofvat då utnämna De la Gardie till riksfurste. Härtill kom allmänna tänkesättet hos flera samhällsklasser inom fäderneslandet. Härens befäl samt den lägre och fattigare adeln önskade krig, för att vinna ära, byten och befordringar. Folkmassan i hufvudstaden visade öppen benägenhet för Frankrike samt ovilja mot Österrike och Holland. Oviljan mot det förra var ett arf sedan trettiåra kriget, och ökades £enom Österrikes visade likgiltighet för Sverge både nu, och när kejsaren 1668 icke ville bekräfta det mellan båda staterna då afslutade fördraget 2). Mot Holländarne hyste svenska folket en förbittring, som var drifven till högsta grad. Man påminde sig nemligen, huru våldsamt och orättvist dessa köpmän hade borttagit båda de svenska nybyggena Capo Gorso och Nya Sverge; huru de understödt det uppstudsiga Bremen; huru de bidragit att rädda Dannemark ur Rarl Gustafs hand; huru de tvungit denna konung till den för svenska handeln så menliga elpdications-traktaten; huru de betungat svenska köpenskapen genom införandet af Veil-Geld; huru de med all möjlig köpmansafund sökt nedtrycka Sverges växande handelsrörelse. Oviljan var ömsesidig; och i Hol-
1) Palmsk. N o i. Tom. XXIII. 2} Se 13:de delen, sid. 114.
Källa: Project Runeberg ·