Sida 54
u
förskräckta landtfolket i flere tusendetal inåt Polen. Det var isynnerhet Wolmar Wrangels afdelning, som gjorde^ sig skyldig till de omen sk liga härjningarna. Gamla riks» marsken härmades högeligen och bannade i skarpa ordalag sin bror för de flickar, denne satte på svenska namnets ära och på sin egen.
Medan svenskarna sålunda i Brandenburg voro först sysslolösa, och sedan sysselsatta endast med plundringar, — under allt detta utvecklade Fredrik Wilhelm sin vanliga verksamhet. Han öppnade underhandlingar och affärdade sändebud till hofven i Wien, Haag, London och Köpenhamn, i ändamål att stifta förbund och erhålla hjelp emot Sverge. Men då detta underhandliugs-sätt gick alltför långsamt, reste han sjelf till Haag, då varande medelpunkten för europeiska politiken, och hvar-est isynnerhet alla mot Sverge och Frankrike fiendtliga magter hade sina sändebud. Här låg också svensken Ehrenstéen och tyckte sig vara på god väg att kunna uträtta något till Sverges fördel. Men från det ögonblick Fredrik Wilhelm kom dit, blefvo alla Ehrenstéens bemödanden fåfänga. Inom kort genomdref kurfursten ett förbund mellan Österrike, Holland, Dannemark, Brandenburg och Braunschweig af innehåll, att de alla skulle förklara Sverge öppet krig, och pi en gång nem-ligen den 5 juni 1675 bryta löst mot samma land. Tillika skulle de söka öfvertala rysska tsaren att göra pä samma sätt.
Sedan detta var lyckligen genomdrifvet, skyndade kurfursten till sin här, hvilken, stigande till 15,000 man, hade h vila t och förstärkt sig i trakterna kring Maynflodeo. Härifrån uppbröt han och skyndade med ansträngda iltåg sina undersåtare till hjelp. Ankommen till Magdeburg den 11 juni, fick han underrättelse om svenskarnas ställning utefter Havelfloden.
I Havelberg låg neraligen K. G. Wrangel med en mindre och i Alt-Brandenburg Wolmar Wrangel med en större del af hären. Båda förenades genom en mindre tropp, som under Wangelin besatt Ratenau. Alla tre
Källa: Project Runeberg ·