Sida 280
«{gjorda, eller, s&som det i protokollet bett*, rtenkdlUft beslutade».
Denna grundsats kunde i m&nga fall vara ganska
billig; men strängt utöfvad medförde den likv&l många och stora orättvisor. Det hände t. er. och det ganaka ofta, att första gångerna ett nyss utnämndt riksråd deltog i öfverläggningarna, förekommo ganska vigtig* och invecklade flreoder, om bvilka den nykomne ledamoten omöjligt kunnat* förskaffa sig så mycken kännedom, som hans fildre ämbetsbröder. Af denna anledning samt af naturlig blygsamhet. öfverlemnade han då åt sina i ämnet erfarnare kamrater beslutanderätten och afbörde stillatigande deras yttrande, deras utslag. Enligt den Stora Kommissjonens antagna grundsats dömdes äfven sådana nykomna rådsherrar att deltaga i ansvaret för de nu ogillade åtgerderna. Så blef t. ex. Göran Gyllenstierna dömd att an»vara och återbetala skadan af ett beslut, som fattades den 29 Oktober 1666 och hvarvid ban, som då knappt en vecka setat i riksrådet, hade med tystnad deltagit i). Lika hårdt förfor man mot Lars Fleming. Fjorton dagar efter dennes inträde i riksrådet 1668 blef der beslutadt, att reduktionen inom bergs-lagerne skulle tills vidare uppskjutas. Redan förut var saken öfverlaggd och nästan afgjord. Fleming fick blott bevittna den sista åtgerden och han gjorde det stillatigande, såsom den der i egenskap af nykomling icke tillräckligt kände målet. Nu blef han tilltalad såsom den .der igenom tystnadens bifall gjort sig skyldig till för« summelse, till ansvar och till deltagande i återbetalningen af den stora förlust, kronan genom reduktionens upfH skof ansågs hafva lidit. Sjelfva Gyllenborg måste intyga« att Fleming alltid talat för sparsamhet, och att han dcr-vid blottställt sig för mycken ovilja ocb för De la Gardias skarpa förebråelser $). Detta oaktadt tycks han ha blif-
1) Eammar-kömm:s prot. d. il Juli t «83. Samma man träffades också en gång till af aUdeles samma missöde. t) Se 14 del. sid. 7.
Källa: Project Runeberg ·