Sida 293
rocnsamma anklagelsen mottagas. Några rådsherrar bör-» jade vackla, men Stenbock framträdde åter såsom deras taleman och försvarare samt yttrade: konungen har både mundlligen och skriftligen lofvat oss, att hvar och en skall få sin egen anklagelse och ger skild upp-gift på de punkter, som läggas honom till last. Delta har också Stora Kommissjonen sjelf medgifvit, och det Öfverensslämmer åfven med både lag och billighet. Men allt sådant oaktadt, brytas nu dessa löften och Hagar och det blott för åklagarnes beqvämlighels skull. Men jag rättar mig icke efter Stora K ommissjons^ herrarnas beqvåmlighet, utan -efter kongl. majUs ord; och förklarar alltså, att om jag icke får åtnjuta, hvad rätt är, så lägger jag aldrig min hand vid anklagelsen. Detta exempel satte mod i de öfriga herrarna. De förenade sig med Stenbock och beslöto att till konungen afsända ett bref'i sådan anda, ocb till och med nu på stället skickade man honom genom Lindskiöld en mundtlig hälsning derom i). Så hård, häftig och ho« lande var brytningen den ii Febr. om aftonen.
Men under nästa dygn, till och med under nästa natt, har en betydlig förändring inträffat. När nemligen dagen derpå, eller den 12 Febr., rådet åter sammanträdde, var motståndets anförare, Johan Gabriel Stenbock, icke mer närvarande. Lindskiöld deremot inträdde om-igen och framställde, och det för tredje gången, konungens befallning om paketets öppnande 2). Nu gaf De la Gardie eRer och med honom alla de öfriga, och paketet mottogs och öppnades.
Orsaken till denna hastiga förändring i rådets uppförande känna vi icke bestämdt. Dock visar sig ett spår, som troligen icke leder åt orätt håll. Den afgörande çtagen, den 12 Febr., då tredje befallningen om paketets öppnande ankom, hade, som sagdt är, motståndets sn-
1) Rådsprot.
Källa: Project Runeberg ·