Sida 302
P& sätt och vis var han å kronans vägnar ena parteo emot de anklagade. Domstolen deremot, hvilken det ålåg, att oväldigt skifta sina utslag meHan å ena sidan konungen och kronan, och å andra >idan de anklagade herrarna; — denna domstol har tvftrtom icke en, utan otaliga gånger vid tveksamma fall skickat upp till konungen och frågat honom, den ena parten, hvad de skulle besluta» huru de skulle dömma; — och Karl den elfte Iftt icke någonting hindra sig från, att dels mundtligen, dels skriftligen afgifva sådana befellningar. Nästan i hvartenda ämne föreföllo dylika händelser och det s& ofta, att vi med anförande af blott dagarna, då det inträffade, skulle kunna fylla hela sidor l). Att deremot kommissjonen någon gång af vek från den tolkning, mening eller befallning, som konungen afgifvit, — der på hafva vi icke funnit ett enda exempel. Man kan föreställa sig, hvad allmänheten och än mer, bvad de anklagade skulle säga om en sådan domstol, om dess sjelf-ständighet och om ovälden i dess utslag.
Vi hafva nu framställt de märkvärdigaste sidorna af det räUegångssätt, Stora Kommissjonen i förevarande mål följde. Det återstår nu att beskrifva sjelfva arbetet och de fällda domaraes innehåll.
1) T. ex. Nord. Fol. 412, s. €55 finnes ett utkast till svar på De la Gardies försvarsskrift, hvilket Karl låtit uppsätta och i Maj 4682 (troligen 4684) sjelf lemnat i åklagrarnas händer med befallning att detsamma följa.
Källa: Project Runeberg ·