Sida 71
deles förhatlig tanka. Deras ovilja mot Danmark och mot alla unionsplaner underhölls och äggades, dels af de många häftiga krigen, dels af Wasahusets slägtpolitik. Sverges lösslitande från den misstycka de föreningen var nemligen en af dessa stamfaderns odödliga förtjenster, som kastade sin glans öfver alla hans ättlingar. Hvarje tanke på en ny nordisk union var, så tyckte de flesta, ett uppror mot, ett ogillande af Gustaf Wasas lysande storverk. Johan Gyllenstierna var den, som först vågade bryta denna redan då mer än hundraårsgamla fördom* Inom hans hufvud uppstod för första gången den förnyade tanken på Skandinaviens enhet, hvari den tiden ingick äfven Finnland, som genom svensk bildoing, genom svenska nybyggare och genom fyrahundra års gamla minnen kunde anses tillhöra den gemensamma folkstammen. Finnland, Sverge, Norge och Dannemark skulle tillsammans utgöra det skandinaviska norden; inom sig lyckligt och enigt, och genom hafvet både beskyddadt från främmande våld och befriadt från tvånget att deltaga i främmande tvister. Se der den väldiga tanke, som tyckes hafva föresväfvat Johan Gyllenstierna!
I rikets inre styrelse hade han också helt olika åsigter mot de hittills gällande. I stället för nästför-flutna tiders bemödande att i prakt och slöseri täfla med rikare folk, ville han införa en sträng hushållning och ett allvarligt verkställande af reduktionen. Han sökte derigenom tvenne mål; det ena att krossa den af honom hatade högadeln; del andra att öka rikets inre styrka, så att det skulle af egna krafter mägta underhålla en betydlig krigshär. Både härigenom och genom befrielsen från deltagandet i de europeiska krigen, skulle fäderneslandet ej längre behöfva förnedra sig till det hittills så vanliga sökandet efter underhållspenningar från utländska hof; ett tiggen, som illa öfverensstämde med det stolta språk, Sverge förde, och med det i öfrigt "ärorika sätt, hvarpå det uppträdde bland de andra europeiska magterna.
Källa: Project Runeberg ·