Sida 280
Sverge införlifvadt. Ett sådant sammansmältande skedde dock genom fredssluten 1658 och 1660. Ännu år 1663 uppsköto likväl riksförmyndarne reduktionens utförande. Men år 1667 beslöt man sätta densamma i verket. Svårigheterna dervid tyckas hafva varit ganska stora. Riksförmyndarne kunde ingenting synnerligt uträtta, och sjelfva Karl den elfte måste år 1674 omigen uppskjuta hela åtgerden l). Ar 1680 sattes den åter i gång och man beslöt, att äfven i Halland skulle alla kronohemman anses som förbudna; och att, om sådana blifvit bortgifna, borde de genast indragas. För öfrigt underkastades detta land likasom Bohuslän ungefär samma reduktions-stadgar, som rikets andra orter.
Reduktionen i Halland hade till 1697 gifvit kronan en ökad årlig inkomst af 29,975 d. s. m. 2).
REDUKTIONEN 1 SKÅNE OCH BLEKING.
I fredsslutet 1660 utlofvade svenska styrelsen, att innevånarne af alla stånd i de eröfrade landskaperna Halland, Skåne och Bleking skulle få orubbadt behålla de egendomar, som de genom arf, köp, byte eller pant före sista kriget innehaft och lagligen förvärfvat antingen af kronan eller af enskilda; och att besagde egare skulle hafva lika rättighet hädanefter som hittills att samma egendomar besitta, begagna, sälja eller bortbyta. Sedermera kom riksdagen 1680 och beslöt, att alla gåfvogods i nämnde landskap skulle likasom Bornholms vederlagsgodsen betraktas som förbudna och derföre genast indragas. Detta allt var rätt och billist, såvida man stannade vid de lä-
7
4) Nordin, fol. 142, s. 411. Kgl. br. d. 10 Dec. 4674.
2) Rik sar k. Red. kommiss. berättelse d. 8 Okt. 1697. Frågan om oköpta räntor väckte här mycket buller, emedan flere sådana för landskapet egna ansågos hafva vid godsköpen blifvit förbigångna. Vi hinna ej framställa ämnet *, blott anmärka, att Kristina tyckes i denna landsort ha sålt gods efter 3 procent för både vissa och ovissa räntor. Se i öfrigt Nordin, fol. bunden 82, s. 76. Fol. bund. 30, s. 285. Fol. obund. 57, s. 741.
Källa: Project Runeberg ·