Sida 327
skylles dessutom för att hafva varit falsk och egennyttig; det sednare till och med så, att han sökt till egen fördel afknappa sina soldaters lön och beklädnad 1). Ofvanstående uppträden visa ock, att han var häftig och derjemnte ingen vän af svenskarna. För öfrigt hade han, såsom vi sett, ingått i krigsljensten och var år 1690 kapten vid general-guvernören Hastfers eget i Riga förlaggda regemente, Med nämnde sin förman skal! han den första tiden hafva stått i ett ganska godt förhållande. Men snart öf-vergick det till motsatsen. Anledningen var icke blott olika politiska tänkesätt, utan ock, enligt sägen, alltför lika personliga känslor för en fröken Lindenstierna 2). Brytningen blef fullkomlig, ju mer Patkull uppträdde i spetsen för lifflänningarnes motstånd. Detta började redan visa sig vid landtdagen i Riga 1687; men utvecklades fullständigt 1690. Yid sistnämnde tid framträdde den då ungefär 30-årige Patkull stolt och beslutsam på sin nya och märkvärdiga bana. Fortsättningen gifver ämnen till många och sorgliga kapitel i Sverges historia.
liffländska beskickningen till stockholm
1690 OCH 1691.
Karl hade, som berättadt är, 16S8 ändtligen fattat
sitt märkvärdiga beslut att sträcka liffländska räfsten tillbaka ända till härmästarnes tider. Han hade i och med detsamma spänt bågen så högt som möjligt, och emellan honom och lifflänningarna tycktes någon försoning knappt' mera möjlig. Också framgick konungen från denna tid
med obeveklig stränghet på den en gång valda banan. Han skickade tillbaka ett gammalt landtdags-beslut af 1681;
emedan han numera 1688 tyckte dess ordalag vara alltför djerfva och närgångna. Derjemnte inskränkte han lifF-
4) Dessa fyra drag berättas till och med uti J. R. v. Patkul von 0. A. Wernich sid. 70, 74; en kälia som visst icke är partisk mot Patkull.
2) Ätten blef ej på riddarhuset intagen.
Källa: Project Runeberg ·