Sida 193
Andra sidan var ej heller overksam. Österrike och Holland sökte vinna Karl den elfte sjelf genom att bifalla hans anspråk pâ Pfalts-Zweybrücken; och hans ministrar genom att bland dem utdela penningar. Framför alla andra utmärkte sig också Bengt Oxenstierna genom en serdeles verksamhet, då det gällde att främja ett förbund mellan Sverge å ena samt Österrike med Holland å andra sidan. Han försäkrade Karl den elfte, att Danmark och Brandenburg tillstyrkte Sverges förbund med Frankrike endast för att omigen inveckla det i Ludvig den fjortondes orättvisa krigsföretag och derigenom åsamka det Tysklands hat och ett nytt krig, hvarunder Brandenburg kunde återtaga Pommern och Danmark Skåne. Han försäkrade, att detta anslag var beräknadt på att utbryta redan
1681 1). En gång var Örnstedt, Frankrikes anhängare, borta, och Kar] på Kungsör lemnad utan någon annan rådgifvare än Oxenstierna. Denne begagnade tillfället och lyckades öfvertala konungen att i afseende på holländska förbundet vidtaga några åtgerder, hvilka, ehuru blott förberedande, likväl mycket fästade honom vid nämnde stat.
Fullkomliga afgörandet påskyndades genom Frankrikes ofvannämnde och fortfarande skryt och öfvermod. Detta väckte bos svenskarna en mer och mer stegrad harm. Till och med styrelsens egna medlenfimar kunde ej återhålla uttrycken deraf. De hördes med bitterhet anmärka, att man icke kunde hafva någon svårare och p&flugnare bundsforvandt än Frankrike; — att konung Ludvig ville föreskrifva svenskarna lagar, liksom vore han deras Ofverhet; — att han ville behandla dem, som en skolmästare sina pojkar m. m. Så knotade rådsherrarna; ocb med sammanbiten vrede lofvade Karl flere gånger, det han skulle visa, att Sverge var elt sjelfständigt rike, och
Källa: Project Runeberg ·