Sida 204
ty hvarken konungen af Danmark eller hertigen af Holstein ville i någon män gifva vika.
Sverge deltog naturligtvis i nämnde underhandling. Dess ombud var Maurits Vellingk. Flere gånger talade denne om Karls beslut alt med väpnad hand understödja sin morbror och sväger; men man märkte med förvining, att danskarna icke brydde sig stort om dessa hotelser. De läto slutligen förstå, att Karl var så sysselsatt med inrikes angelägenheter och så blottställd för missnöjen och uppror, att han icke vågade företaga ett krig. Man visste ock, att en stor del af svenska rådet afstyrkt hvarje väp-nadt uppträdande till Holsteins försvar. Danskarne ville derföre icke nedsatta sina fordringar. Tvärtom föreslogo de, att hertigen skulle åt Danmark afstå Holstein och sin andel i Slesvig, samt i stället emotlaga Oldenburg ocb Delmenhorst, hvilka tillhörde danska konungahuset. Dessa stora anspråk, denna fortfarande missaktning för Sverge retade Karl den elfte högeligen. När några underrättelser om Danmarks envisa motstånd och dryga fordringar anlände, kastade han dem förargad öfver rådsbordet till Bengt Oxenstierna, hvilken i början afstyrkt hvarje kraftfullare åtgerd och påstått, att konung Kristian skulle i godo gifva med sig. Slutligen blefvo dock de nämnde kraftfulla åtger-derna oundgängliga. Karl föredrog saken på riksmötet och fordrade en krigsgerd. Adeln beviljade genast; de andra efter något prut. Betydliga rustningar skedde. Flottan under Hans Wachtmeister lades vid Ystad med befallning att icke lemna denna stad, förrän danska skeppen återgått till Köpenhamn 1'. Tropparna började tåga söderut ocb sjelfva gardet lemnade Stockholm. Jag skall, sade Karl den elfte, hjelpa min morbror; om det också kommer att kosta mig både krona och spira.
I Altona fortgingo emellertid underhandlingarna. Men Frankrike, nyligen inveckladt i ett svårt och vidtutseende krig,
4) Lagerfeltska arebiv. pé Lagerlunda. Appelbotns
brefvexling.
På sidan nämns Karl XI, Hans Wachtmeister, Bengt Oxenstierna, Maurits Vellingk
Källa: Project Runeberg · ·
