Sida 161
stora skådeplats ned till den obemärkta hvila, som år och forslappning fordrade. När han 1675 och efter fälttågets olyckliga utgång kallades från hären för att lemna rum åt en yngre och skickligare anförare, uppretades den sextiolre-årige och sjuklige mannen ganska mycket och begynte klaga öfver otacksamhet och hota med att taga afsked, inbillande sig att dermed skrämma regeringen. Men inom några månader fick han taga afsked af hela verlden. Sorg, harm och en oregelbunden matordning lade honom på dödsbädden 1).
Få hafva gifvit anledning till så långa och invecklade reduktions-undersökningar, som Karl Gustaf Wrangel. Ännu 20 år efter hans död voro de så litet utredda, att hans arfvingar uppgåfvo sig hafva att af kronan fordra 770,732 d. s. m. 2); och staten deremot påstod sig hafva att af sterbhnset fordra 694,480 riksdaler 3t. Troligen hafva dessa räkningar aldrig blifvit eller kunnat blifva fullkomligen afgjorda.
GUSTAF OTTO STENBOCK.
Från föregående berättelsen känna vi mannen, en krigare, som ofta med ära framträdt på ärans fält; tapper, skicklig, ofta äfven lycklig, fast icke mägtande hinna till främsta ledet af Sverges lysande hjelterad. Dock var det sannt, hvad Olof Hermelin skref; nämligen, att Gustaf Otto Stenbock kunde som vittnen till sina bragder åberopa Rhens och Oders böljor, samt Preussens och Polens fält; och tillägga vi likaså det vestra Sverges skyddade gränser under icke mindre än tre serskilda krig, nämligen:
4) Köpenhamns bibliotek. De morbo et obitu C. G. Wrangelii relatio medica von Helwig.
2) Nordin fol. bunden 39, sid. 241 Kongl. bref d. 7 Maj 1696.
3) S. st. sid. 552. Kongl. brefvet d. 4 A pr. 4703.
Fryxells Ber. XIX. 11
På sidan nämns Karl Gustaf Wrangel, Olof Hermelin
Källa: Project Runeberg · ·

