Tillbaka Read Runeberg

19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna

Originalsida 73
Originalsida 73
Originalsida 72
Originalsida 73
72–73

På sidan 73 nämns Ulrika Eleonora, Hedvig Eleonora

Sida 73

första gången skulle sätta sig till bords, intog Hedvig Eleonora sjelf och genast den högra sidan, likasom ingenting annat kunnat komma ifråga. Så fortgick det också efter förmälningen, dock utan att vara bestämdt af någon vederbörlig rangordning. Oaktadt all sin ödmjukhet, tyckes dock Ulrika Eleonora hafva sedermera ångrat medgif-vandet; dock detta J som hon sade, icke så mycket för hennes egen person_, som icke mer för hennes hoffolkJ hvilket måste på samma sätt stå tillbaka för enkedrottningens^ Karl uppgjorde slutligen en slags rangordning dem emellan. Hedvig Eleonora fick i allo företrädet. Till och med vid kyrkobönerna inträngde sig hennes namn näst efter konungens och framför drottningens, skiljande också der de båda makarna från hvarandra. Vid alla högtidligheter tog hon försteget, och främmande sändebud fingo icke uppvakta drottningen förr, än de varit hos enkedrottningen. Det gick slutligen så långt, att, om denna sednare icke fanns i staden, måste sändebuden uppskjuta sitt hälsnings-besök hos Ulrika Eleonora, tills svärmodren återvändt från sina resor och mottagit deras första uppvaktning. En eller annan gång gjorde Ulrika Eleonoras stolthet några

små upprorsförsök; men de blefvo lätt och snart kufvade

af Karls och Hedvig Eleonoras förenade magt och stränghet. Hon inåste formligt erkänna, att Hedvig Eleonora, såsom äldre drottning, och såsom den der i egenskap af regentinna förestått rikets styrelse, borde åtnjuta alla ofvan-nämnda företräden. Sådana medgifvanden blefvo i sjelfva verket mindre påkostande för Ulrika Eleonora, dels emedan hon var af naturen mycket ödmjuk till sinnes; dels emedan dessa rangordningar sällan kommo vid högtidligare tillfällen i fråga. Drottningen blef nämligen från deltagandet i de få större hoffesterna vanligtvis hindrad af sin sjuklighet. Denna, jemnte det eftergifvande sinnelaget gjorde henne dessutom obenägen för allt ytterligare tvistande härom. Visserligen, skref hon, visserligen tycker jag om, att man bevisar mig aktning; men hvila och lugn

åro mig än kärare.

På sidan nämns Ulrika Eleonora, Hedvig Eleonora

Källa: Project Runeberg · ·