Sida 90
Tiges krona. Men, tillägger brefskrifvaren, detta är ganska oförsigtigt; ty prinsessan kommer väl aldrig att bära denna krona. Efter all anledning ämnar konungen icke mer förmäla sig, och skidle sådant inträffa, sd faller valet troligtvis icke på prinsessan af Baireuth i). Detta bref var af den 2 Februari 1697. Några veckor derefter låg Karl den elfte i grafven.
FJERDE KAPITLET.
OM KONUNGA HUSETS ÖFRIGA MEDLEMMAR.
Det vore redan från dessa åren mycket att förtälja om de kungliga barnen, Karl och Hedvig Sofia; men detta hör lämpligare till berättelsen om Karl den tolftes egen regering. Om
HEDVIG ELEONORA.
hafva vi redan förut talat så ofta och så mycket 2), att föga återstår att tillägga. Hennes uppförande mot Ulrika Eleonora är i eflerverldens ögon en mörk fläck. Af samtiden blef den dock föga bemärkt. Saken var en hemlighet för mängden; ty den lidande drottningen teg af fromhet och tålamod, och det åskådande hoffolket teg af skrämsel, och af vana vid att tiga. Men hvad den stora allmänheten såg, det var de herrliga byggnader och konstalster, med hvilka enkedrottningen prydde landet. Hon var dessutom nog klok att alltid bära framför sig en slags förkärlek för Sverge och för svenskarna, hvilket ej heller förfelade sin verkan. Hos Karl den elfte fortfor hon att stå i ganska högt anseende. En länge fortfarande ungdoms-
4) Stenbockska arkivet på Thorsjö. En ofulländad skrift kallad Dem ut hi ge unvorgreiflighe Gedanken: samt bref från Charlotta till systern Eva Magdalena Oxenstierna.
2) Se 11. 85;, 11. \ och 49.
På sidan nämns Karl XII, Karl XI, Ulrika Eleonora, Hedvig Eleonora, Hedvig Sofia
Källa: Project Runeberg · ·

