Sida 144
den hade blifvit uppgjord af Patkull, som noga kände ortens alla förhållanden.
Det var ej lätt att för sveuskarne dölja så många stämplingar. Karl den tolftes sändebud i Dresden var vid den tiden Maurits Vellingk, en man, utmärkt för serdeles slughet i bedrifvandet af dylika underhandlingar, och som i början äfven misstänkte, hvad som var å färde. Det var denne, som först och främst skulle föras bakom ljuset. August gick härutinnan tillväga med slughet, med bakslughet. Han låtsade hysa för Vellingk ett obegränsadt förtroende, rådfrågade honom i alla vigtigare äreuder, så in- som utrikes, och gaf sig sken af att vilja taga honom till förste minister. Sachsiska gunstlingen grefve Fleming låtsade ock för Vellingk en serdeles briunande vänskap, och man såg dem esomoftast tillsammans. August föreslog ett nära förbund emellan sig och Karl; men, sade han, det bör hållas mycket hemligt; och underhandlingarna alltså föras om natten för att icke af Danmarks och Rysslands sändebud upptäckas. Den sluge Vellingk blef bedragen. Troende på de skenfagra orden, smög han sig den ena natten efter den andra till utsatt mötesplats, der man prutade och underhandlade om det fö-respeglade förbundet. Det afslutades till och med, och Vellingk var både glad och stolt öfver att hafva kunnat genomdrifva en, som han trodde, för Sverge så nyttig sak. Men just vid samma tid hade August, under andra nattliga sammanträden, låtit med Danmark och Ryssland uppgöra det mot Sverge riktade förbund, som vi ofta omtalat, och som snart satte sig i verksamhet.
För att på samma sätt insöfva hofvet i Stockholm, ditskickades en polsk herre, vid namn Galecki, med försäkringar om orubblig vänskap.
Dessa stämplingar lyckades till en del, men icke helt och hållet. General-guvernören i Riga, Erik Dahlberg, misstäukte åtskilligt; t. ex. tsar Peters besök 1697 i samma stad och de granskande vandringar,
På sidan nämns Karl XII, Erik Dahlberg, Maurits Vellingk
Källa: Project Runeberg · ·


