Sida 74
En annan gång skall han hafva befallt, alt alla hus i Stockholm skulle strykas med lika färg o. s. v.
Skuggsidan af denna tidens förvaltning var rikshushållningen. Vi hafva omtalat de stora skatter, Karl den tolfte fick efter sin far tillträda, utgörande mer än tre och en half millioner d. s. . Men det gick med honom som ofta nog med rika arftagare. Han började genast ett slöseri, som icke hade några gränser. Han trodde sina skatter onttömliga och kunna på en gång bekosta slottsbyggnad, lysande hofnöjen, svåra krig och dessutom én hejdlös gifmildhet. Mycket gafs åt behöfvande, isynnerhet åt sådana, som blifvit genom reduktionen utarmade. Men mycket blef ock rof för omgifvande herrar och gunstlingar. Ej sällan hände, att den sexton- till sjuttonårige konungen oförmärkt stoppade i dessas fickor ganska stora summor, som gåfvolagarne först blefvo varse, när de om qvällen aflade sina kläder. Nikodemus Tessin blef så flere gånger öfverraskad. Det ovanliga i sättet kom väl deraf, att Karl då såsom alltid ville undvika alla tacksägelser.
Hertigen af Holstein var den, som häraf drog största vinsten. Han blef helt onödigtvis nämnd till generalissimus i Tyskland och med en lön af 24,000 d. s. Åt gemålen Hedvig Sofia gaf Karl en bland kronans bästa diamanter, som varit af Kristina pantsatt och nyss för 10,000 riksdaler inlöst. Johan Gabriel Stenbock invände väl, att det var en kronans tillhörighet, som ej linge afyttras; men fåfängt. En del af de andra kronjuvelerna vandrade samma väg. En annan gång fick hon en hop kärl och bordprydnader af guld, värderade till 10,000 riksdaler; — en tredje gång en jagt, hvars byggnad kostat samma summa; en fjerde gång en ring, den dyrbaraste i Sverge och värderad tiil 18,000 ecus; en femte gång löfte att
På sidan nämns Karl XII, Hedvig Sofia
Källa: Project Runeberg · ·


