Sida 190
framför det sista stora lägret uppkasta en hop smärre skansar, hvardera besatta med ilere kanoner och 400 man. Rehnskiöld hopkallade på fältet hela generalite-tet och begärde dess mening. Lewenhaupt och de flesta ville upphäfva belägringen af Pultava. Rehnskiöld svarade: det vill ej hans majestät. Men frägan är nu, om vi skola angripa fienden eller vänta, tills han angriper oss? Axel Sparre ville genast angripa. De andra hade sina betänkligheter; men ingerting huf-vudsakligt blef afgjordt. Karl deremot bpslöt ofördröj-ligen tåga mot fienden. Men oaktadt dennes stora öf-verlägsenhet, kunde Karl dock till det afgörande slaget icke använda mer än två tredjedelar af sin egen styrka. Först och främst ville han nämligen icke ens i denna nödens stund öfvergifva belägringen af Pultava. Derföre måste ungefär 2000 man stanna derutanför att skydda löpgrafvarna. För det andra måste till betäckning för trossen och de qvarlemnade kanonerna förordnas 2,400 man. För det tredje ställdes utefter södra delen af Worskla-strömmen 1,200 man, på det icke någon ryssk styrka skulle der sätta öfver floden och taga svenskarna i ryggen. Sålunda återstodo för sjelfva striden blott 12,800 sveuskar; Zaporogerna oberäknade.
Den 27 Juni, en söndag, gjorde ryssarna på förmiddagen något larm, men blefvo snart tillbakavista. Emellertid undersökte tsaren fältet och lägenheterna mellan sin här och Karls, och under den blifvande natten lät Seheremetjew uppkasta och besätta fyra nya fältverk i riktning mot svenskarna.
Efter aftonbönen den 27 Juni kallades alla generalerna till konungen. Här blef förra beslutet stad-fästadt, nämligen att följande morgon angripa fiendeu, också uti dess förskansningar. Rehnskiöld skulle som högste befälhafvare leda det hela. Ordningen för fältslaget var redan uppsatt, och afskrifter deraf meddelades åt tillstädesvarande generaler och öfver-
Källa: Project Runeberg ·