Sida 72
Dä, och omigren sökte han freden. 1 Februari 1707 gjordes genom franska säudebudet ett förslag de rom. Karl svarade: detta är icke tsarens allvar. Han vill blott inbilla verlden, att det är han, som önskar fred; men jag, som önskar krig. Om han verkligen sökte förlikning, skulle han icke uppreta po-lackarna mot Stanislaus. Ingen må derföre undra, om jag låter fredstankarna hvilaf tills jag med mina troppar kommer närmare tsaren och får om hans mening fullständigare underrättelse. I Juni förnyade franska sändebudet sina framställningar. Karl svarade: man kan ej tro tsaren förr, än han skriftligen anmäler sin önskan; ty hans ord äro icke pålitliga. Han har ju också nyligen nämnt Menschikow till arf-vinge af Ingermanland, hvilket icke är bevis på fredliga tänkesätt. — Men, sade fransmannen, jag tror, att tsaren vill betala en stor summa penningar för Ingermanland. Karl svarade: jag har aldrig ämnat sälja bort mina undersåtare. — I Augusti kom fraus-mannen för tredje gången och nu med tsarens skriftliga önskan om fred, och att Karl måtte för underhandling derom utnämna ort och utfärda säkerhet, så skulle tsaren genast ditskicka sändebud och föreslå villkor. Man berättade, att tsaren vore färdig ingå på alltf utom alt af skeda sin stora häry hvilken han numera ämnade använda mot Persien *). Karl svarade: jag är icke obenägen för fred; men kan omöjligen inlåta mig i underhandlingar derom förr, än jag lemnat Sachsen och kommit in i Polen. Det blir då tids nog att utfärda pass för tsarens ombud. Svenskarna blef-vo oroliga. Vid uppbrottet ur Sachsen skall biktfadern bafva förehållit Karl den svåra tuktan, som ett hårdt egensinne stundom ådrager både sig och andra. Piper, som alltid rådde till fred, gjorde sä äfven denna
') Troligen vidhöll han ock sin önskan att få mot någon annan besittning byta sig till Ingermanland, färdig att återlemna allt det andra.
Källa: Project Runeberg ·