Sida 2
skånska landsbygden, blefvo 2,000 till krigstjenst år 1712 skrifna. Den manliga befolkningen utgjordes slutligen der i trakten för det mesta af gubbar, sjuklingar och barn. Mångenstädes måste qvinnorna förrätta jordarbetet.
Lika svår var penningebristen. Vi hafva berättat, huru beloppet af de vanliga skatterna nedsjunkit från 6,000,000 till 3,600,000. Deraf skulle nu 1,400,000 lemnas i betalning åt banken. Således återstodo för statsbehofven blott 2,200,000. allt dal. s. m. Men äfven denna inkomstsumma minskades oupphörligt, och nästan hvarenda landshöfding anmälte, att folket ej förmådde utbetala de dryga gerderna, än mindre, hvad derutöfver fordrades. Man hade t. ex. befallt rotarna förse sina nyutskrifna soldater med tält och kittlar, en sak, som dem förut icke ålegat. Landshöfding Cronhielm tillkännagaf för regeringen, att folket ej mägtade detta efterkomma. Guvernören i Skåne anmälde, att blott en fjerdedel af räntorna kunde indrifvas, och han visade, att detta landskap hade under åren 1709 till och med 1712, utöfver sina vanliga skatter och, som det tycks, äfven utöfver den vanliga krigsgerden, ensamt på soldaters uppsättning och på deras och fiendernas underhåll utlaggt 2,504,000 dal. s. m. Folket, skref han, kan omöjligen längre bära sådana bördor. När man kommer till bonden för att utmäta de obetalta gerderna, står han och skrattar och frågar, hvad man vill taga, der ingenting finnes. För att fullgöra konungens fordringar på mynt och manskap, hade dock rådet gått så långt, som det i dylika omständigheter vågade. Det utskref vid årets början en gerd, visserligen icke dubbel, dock drygare än de förra enkla. Det indrog till staten en tredjedel af presternas kronotionde. Till tremänningarnas utrustning lade man ock beslag på hospitalers, skolors och kyrkors medel,
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·
