Sida 122
dan. hvadau depna beskattning biet' i början här och der väl mottagen. Men då det lörra sätlet blott i några punkter tillät sjelfbeskattuing ocb frestade till oärliga uppgifter, så var, enligt detta sednare, hela krigsgerden utan undantag blottställd för och lockande till ett sådant bedrägeri. Karl sökte visserligen lormå undersåtrarna att uppskatta sig sjelfva så högt som möjligt; ty, sade han, det skulle inför konung och medborgare lända dem till ära att hafva förkofral sig; och ju högre summan af rikets förmögenhet uppstege, desto mindre hlefve den procent, som af densamma behöfde utskrifvas. Några bland hans närmaste omgifniug, Miillern, Axel Sparre, Feif, m. II., före-gingo ock de andra med höga sjelfbeskattningar; somliga af fosterlandskärlek, andra af tvång. Del är just icke med god vilja, skref Feif, som jag uppgifver mig ega mer, än jag eger. ') Men dessa exempel verkade föga. 1 öfrigt var förordningen tämligen sträng. Ödeshemman skulle skatta, som vore de i fullt bruk; ty, hette det, skattefrihet skulle blifva en ytlcr-ligare lockelse att låta dem ligga ohäfdade. Om någon icke ordentligt betalte denna sin krigsgerd, blef npp-hördsmanuen bemyndigad och älaggd att genom låu hos andra fylla bristen och sedermera densamma med 25 procents ränta hos den tredskande utsöka.
På länge visste man icke hvem, som var upp-hofsman till denna nya förordning. Några gissade på den nu i hög gunst varande Jakob Reenstierna, en slug. erfaren, lärd och driftig herre; men af många anSiCdd som en opålitlig pratmakare och egennyttig lyckosmed. -) Han nekade dock envist till författare-skapet.:i) Andra gissade på Kasten Feif; andra på
') Moraths sam i. på Kaller sta. Feif (ill Keenstierna d. 20 Maj 1714.
2) F r. min. br. d. 14 OKI. 1712.
sj Rådsprot. d. 22 Jan 4714.
Källa: Project Runeberg ·