Sida 3
Genljud i Nedanskog Mot fröjderop i Ofvanskog,
Till Herrans lof i Norden,
Som kringgår hela jorden;
Då
-Ä- lar Oppruntlen, Nästan Undergången, Nu Glimmande,
(kristenhetens Angenäma, Rätt Opps'¿gande, Långtlysande l/nder-S jerna,
DEN
rprofaste, f\öfvervinnerlige jifsens r^iirstes rprogne jjfterföljare 1 rampat -'nnar, idit örföljehe, röstat Efterkommande,
vår allernådigsle herre och vårdande landsens jader förspordes vara lyckligen kommen från Turkiet hem i sina arfländer till Stralsund den 11 November 1714.
— Der infördes svenska folkel, utlalande sin glädje, sina böner, sina förhoppningar; men ock sin nndergif-venhet, sin beredvillighet till nya offer. Orden voro följande:
ISäsl Gud vi bedja dig vår kung, förhjelp oss snart
till frid!
Oss svaras: ”Gör, hvad budet är! då kommer bättre
tid.”
Ack ja! vi lof v a Gudi bot, som lofvat oss sin näd.
Till krigshjelp få vi alltid se’n med Guds hjelp någon råd.
Med glädje, livad som lägges på, vi draga, när vi se
Vår konung vara kommen hem, som vill, att rätt
skall ske.
Gud låt dock fridsens ande snart eländet drifva
bort!
Förhjelp hvar fånge till sitt hem, så oväns folk
som vårt!
Källa: Project Runeberg ·