Sida 111
cd serskild bön '), skrifven för att i fångenskapen begagnas af honom, hans grefvinna och tjenstefolk.
Vi känna Karl den tolftes missnöje med I.ewen-hanpt, hvarföre också denne blef nnder de sista nio åren af konungens lifstid bvarken befordrad eller utlöst. Den förste, som Ulrika Eleonora kallade till riksråd, var deremot samme berre. Han afled dock den 12 Februari 1719, ocb innan fred eller fångutvexling hann återgifva bonom åt fäderneslandet.
Medtäflaren samt Karl den tolftes tredje utmärkta fältberre var
KARL GUSTAF REHNSKIÖLD.
Sin uppfostran erhöll han i Lnnd, till en del under den ryktbare Samuel Pufendorf, hvars arbete i europeiska historien han hjelpte till alt renskrifva. Ingången i krigare-yrket, deltog han med utmärkelse i skånska fälttågen under Karl den elftes tid, sedermera likaså vid indelningsverkets ordnande, ocb längre fram i de nederländska krigen. Hvad anseende, han redan vid sistDämnde tid vunnit, kan bedömmas deraf, att han Hck till sin vård anförtrodd unga hertigen af Holstein, densamme, som sedermera blef gift med Karl den tolftes syster. Här och på samma sätt som Lewenhaupt, inöfvade han Oraniernas försigtiga krigskonst; men följde sedermera eu helt annan, som mer öfverensstämde med hans och Karl den tolftes lynue, och tillika mer passande mot slika fiender som polackarna. Hos sistnämnde femtonårige konung blef den nära femtioett-årige generalmajoren genast en afgjord gunstling. Förbindelsen dem emellan stadfästades under fälttågen 1700—1709, så att man kallade Rehnskiöld den nordiske Alexanders Parmenion. Benämningen saknade icke sina skäl, förhållandet icke sina likheter; t. ex.
') Artisten Samuelsons samlingar.
Källa: Project Runeberg ·