Sida 152
af 1718 en häftig tvist mellan Görtz och nämnde ämbetsverk. Båda vände sig till konnngen, *) hvilken likväl i delsamma blef skjuten. Enligt några uppgifter bade han dock långt förut enskildt gillat och under-skrifvit gunstlingens räkenskaper för bade 1716 och 1717. -)
Vid genomläsandet af brefven från Görtz till konungen, måste man beundra den ledighet, fyndighet, skenbara npprigtighet, hvarmed han uppgjorde sina förslag, uudandolde deras betänkligheter, framhöll bade i dem och i öfrigt allt, som kunde smickra konungen, såsom t. ex. då han skyllde Lifflauds och Finnlands förlust frän Karl och pä rädet. Brefven äro härutinnan verkliga mästerstycken. Men man måste å andra sidan häpna öfver den fräckhet, hvarmed han nedskref djerfva osanningar och svarta anklagelser samt föreslog orimliga ätgerder, blott dessa afhjelpte ögonblickets förlägenhet. Kanske allra mest förvånas man dock öfver Karl sjelf, som är ut och år in fick mottaga dylika bref och tyckes ändock hafva varit blind för brefskrifvaren. Eller är det möjligt, att han genomskådat, men ändå bibehållit honom, såsom enda mannen, enda medlet för genomdrifvandet af krigslvst-nadens planer. Hvar låg felet, i hnfvudet, eller i hjertat ?
Huru för öfrigt Görtz med all sin slughet misslyckades, då det gällde att i det stora hela böja, beveka eller ens leda Karl den tolfte, delta skall nästa häfte ådagalägga.
') Kam mar-kol le gii Ark Kolleaii prot. d. 26 Nov. 17 IS och dess bref samma das lill Görtz, Feif, Ceder-ström, och till konungen d. ? Nov. 1718.
*) Enligt Strands berättelse i Riksark fick Göt konungens decharge d. 26 Febr. 1748.
Källa: Project Runeberg ·