Sida 51
dock för andra gången deras borttagande, och lät utfärda kungörelse derom. l) Verkställigheten gick dock äfven nu ganska långsamt. Först frampå hösten 1718 blef Linköpings domkapitel färdigt med sin förteckning pä ofvannäinnde i Östergötland befintliga medel. Den steg till 11.536 d. s. Högste ombudsmannen påstod dock, att der måste finnas mycket mer, och befallde landsböfdingeu framskaffa det undandolda. 2) För att åtminstone i afseende på fattigmedlen komma ifrån motståndet och bråket sökte nu Karl taga saken på annat sätt. Ledning dertill gafs måhända af Göriz. då denne försäkrade konungen, att mänga magistrats-personer hade till deras enskilda nytta användt städernas fattigkassor. Den 8 November 1718 kom derföre en kungörelse, i hvilken konungen förklarade sig tillåla, att alla såväl i släder na som på landet till de faltigas underhåll samlade oeh anslagna medel böra hädanefter slå under kommers-kollegii föranstaltande och anordnande. Den vigtiga föreskriften var icke blott, som läsaren ser, gifven i obestämda ordalag, utan ock likasom i förbigående insmygd i en förordning, som enligt öfverskriften angick gatutiggrarna. Att den likasom andra dylika skulle tjena till efterrättelse, var dock klart; likaså, att i och med detsamma hade rikets alla menigheter förlorat rättigheten att förvalta sina egna fattig-sammanskolt. I samma dagar lät konungen um-igen och genom högste ombudsim nuen infordra kyrko-och förmyndare-medlen, som det hette för att göra dem fruktbärande. 3) Kort förut hade man ock mot mynttecken eller obligationer tagit åtskilliga reda penningar, som i bergslagen voro samlade till dervarande enskilda
Si rangnäs Domk. pro t. d. 6 Mars 1718-
2j Lin k öp', läns ark. Högste ombudsmannens brel den 5 Nov. 1718.
-) S. st. Högste ombudsmans bref till länsshrelsen den 7 Nov. 4118.
*
Källa: Project Runeberg ·