Sida 8
Vid första infallet ilade Karl med 6 till 700 ryttare förut och kom till sistnämnde ställe sent på qväl-)en ocli så oförmodadt, att norrmännen blefvo öfver-raskade och de flesta tagna till fånga, deribland ock anföraren, och det ännu i tofflorna.
Men skotten hade väckt Krnse och hans i grannskapet förlaggda afdelning. Öfversten sjelf, en stark man och tapper krigare, fick inom kort tillhopa 2 eller 300 soldater och angrep ännu samma natt de segrande svenskarna. Han stötte först på en förvakt af endast 25 man, hvilken dock försvarade sig med envishet. Karl vaknade vid skotten, störtade upp, samlade inom ett ögonblick en hop officerare, skyndade med dem till striden, och det innan soldaterna hunnit rusta sig färdiga. Fienden sökte iränga fram genom en grind eller trång gata; men till dennas försvar ställde sig Karl sjelf midt i gapet, fäktande med otrolig både tapperhet och lycka. Hans kappa blef sönderrispad af kulor och värjstötar, han sjelf dock oskadad. En gång var han nära att blifva tillfångatagen; men befriades af Rosen. Emellertid strömmade från ena sidan norrmän. från den andra svenskar till stället. Striden blef ganska liflig. Arfprinsen af Hessen och öfverste Kruse kommo i personligt handgemäng, hvarunder Kruse med siu pistol sköt arfprinsen en kula genom höften, *) så att han måste bäras från stridsplatsen. Sedermera skall Kruse hafva mött konungen sjelf, så att slagssvärden susade öfver bådas hufvud, och Karl fick ett sting genom sin rock. Men stridens trängsel skilde dem åt. Kruse påstås hafva med egen hand nedhuggit 7, andra säga 15 svenskar, Karl å sin sida likaledes
5 norrmän och dessutom tillägger en obestyrkt sägen,
2 svenskar, som ville fly ur striden. 2) Småningom
') Enligt andra tyckes det, som skottet kommit från en norrsk snapphane.
Engestr. Karl 12. Faxells bref från Köla d. 25 Mars 1716.
Källa: Project Runeberg ·