Sida 232
230
på Magnus. Han lät gifva honom en rik och präktig bofhållning, och tjusade honom med hoppet om den sköna Maria Stuart, till hvilken det äfven sändes flera beskickningar i denna afsigt. Så lockad och bestormad från alla sidor, gaf Magnus slutligen efter, och skref under. Men från denna dag hade ban ej en enda glad stund mera. Han tärdes af ständiga samvetsförebråelser och ansåg sig för en brodermördare. Med sin svaga själ kunde ban ej bära dessa plågor, utan blef slutligen alldeles vansinnig. Han bodde under denna tid på Kongsbro gård i Östergötland, der Motala å faller ut i sjön Roxen. Der tyckte ban sig ofta se, huru den sköna hafsfrun höjde sig öfver vattnet och började en sång så ljuf, att han slutligen säges hafva hoppat ur det höga fönstret midt i vågorna. Lyckligtvis blef ban oskadad, och väktaren fick upp honom igen, men en visa om denna händelse sjunges i hela Sverge. Folket berättar deri saken på sitt vis; de säga att hafsfrun trollat svagheten på Magnus till straff för det, ban ej ville stanna hos henne. En annan orsak uppgafs af jesuiten Possevinus, då han under Johans tid var i Sverge. Denne försäkrade neml., att Magnus blifvit af Gud slagen med vansinnighet derföre, att han i sin ungdom velat utdrifva nunnorna ur Wadstena kloster. Magnus förblef i detta olyckliga tillstånd bela sitt öfriga lif, eller ännu 42 år. Först år 1595 gjorde döden slut derpå. Han blef begrafven i Wadstena kyrka.
TIONDE KAPITLET.
OM FRIERIET I HESSEN.
Den 24 Augusti 1562 sände Erik sina första bud till landtgrefven af Hessen, för att fria till dess dotter. Landtgrefven gaf godt svar, i Maj månad nästa år skulle bruden komma. För att ytterligare bedrifva detta värf, sändes i Februari 1563 Sten Eriksson Lejonhuf-
Källa: Project Runeberg ·