Sida 33
öfning. Medelst långvarig och nära förbindelse med holländska republiken hade han ock insupit någon benägenhet för dess fria statsförfattning; så har han åtminstone sjelf åtskilliga gånger påstått. Under Karls sista lefnadstid och medan tronföljareplanerna bedref-vos soiy ifrigast, uttalade han mycken ovilja mot enväldet, och i December 1718 rådde han sin gemål att från detsamma afstå. Om också detta hans uppförande var till någon del en verkan af lättsinne eller slughet; så låg dock en viss grad af sannfärdighet deri. Hans sträfvande efter ökad konungamagt utairk
O O O
i allmänhet mindre från honom sjelf än från andra; från fadern '), som ville genom honom styra Sverge; från Ulrika Eleonora, som ville på en gång qväsa frihetsmannen och upplyfta sin älskade gemål så högt som möjligt; men aldramest från gunstlingarna och från dessas beräkning att sjelfva få utöfva eller draga nytta af den sålunda vunna magten. Mellan dessa rådgifvare och sitt eget lynne svigtade Fredrik oupphörligen fram och tillbaka. Det är dessa företeelser, vi skola här framställa.
Knappt hade Fredrik blifvit utnämnd till konung, förr än ifrågavarande planer började tydligare än förut framträda, och det till och med hos adeln, just det stånd, som eljest med största häftigheten försvarade det nya statsskicket. Som ledare af konungens derva-rande parti omtalades Rehnskiöld 2), Silfverhielm och och Gustaf Fredrik Lewenhaupt3). Redan den 30 Mars 1720 inlemnades på riddarhuset ett förslag till vidgande af konungens magt i fråga om åtskilliga sysslors tillsättning Fredriks anhängare, öfverstelöjt-nant Rutenskiöld gick än längre och framlade en uppsats, som var rigtad mot holsteinska partiet och mot Stobée, men i synnerhet mot den nya regeringsformen; påstå-
1) Franka min. br f3. 6 Sept. 1724.
2) Preuss. min. br. Nov. 1721.
3) Berghammar. Bahrs brefvexlin«:. Juni 1720. Jfr S»». 200. Fryxells Ber. XXXI. 3
Källa: Project Runeberg ·