Sida 163
Men just då kom hjelpen, och det på ett lika oför-modadt som fullständigt sätt.
I Uppsala lefde vid denna tid en professor i anatomi och örtkunskap vid namn Olof Rudbeck, son till äldre professorn af samma namn. För utarbetandet af ett språkvetenskapligt verk, hade han länge åtnjutit tjenstledighet, under hvilken tid sysslan sköttes af hans måg akademie-adjunkten Martin. Men denne dog 1728, och inom hela lärosätet fanns ingen, som mägtade fylla platsen. Rudbeck for då till Stockholm för att uppleta en dertill användbar person, och någon, som händelsevis lärt känna Roséns kunskaper, föreslog honom såsom passande tili uppdraget. Rudbeck biföll; men Rosén, ännu knappt mer än en yngling, ryggade i början tillbaka för en så stor och ansvarsfull befordran. Han öfvertalades likväl, och reste till Uppsala, der han utgaf och försvarade en afhandling i ämnet, och det med så mycken framgång, att han utnämndes till akademie-adjunkt och till Rudbecks ställföreträdare. Nu först meddelade han föräldrarna sin länge hysta afsigt, hvilken de naturligtvis biföllo, sedan nämligen saken tagit en så gynnande vändning.
Något hvar insåg emellertid nödvändigheten för Rosén att besöka utländska lärosäten för att vinna större erfarenhet och värdigheten af medicine-doktor. En sådan resa blef ock beslutad, och uppdraget att hålla föreläsningar i stället för Rudbeck anförtroddes under tiden åt Linné, enligt hvad berrättadt är. Som lärare för Gustaf Cronhielms stjufson, friherre Maurits Posse, fick nu Rosén företaga en utrikes resa, under hvilken han besökte de förnämsta sjukhus samt medicinska läroanstalter och lärare i Tyskland, Schweitz, Frankrike och Holland, bland andra äfven botanikern Jussieu i Paris och läkaren Roerhave i Leiden. Medicine-doktor blef han slutligen i Harderwyk; men hade till följe af fattigdom gått miste om denna värdighet, så framt ej reskamraten och lärjungen i en
På sidan nämns Olof Rudbeck, Gustaf Cronhielm, Maurits Posse
Källa: Project Runeberg · ·
