Sida 111
111
hade icke utbildat sig och under menigheternas stora okunnighet ej heller kunnat utbilda sig den åsigt, som visserligen söker att med mildhet och lugn upplysa och återföra missleledda sinnen; men som för öfrigt tror uppkommande villomeningar lättast besegrade, om man lemnar dem frihet att visa sig och sina fel, och sedermera med förtröstan till menskliga förnuftets urskillnings-förmåga lemnar också åt denna full frihet att granska och att derefter antaga eller förkasta. Tvärtom, det från fordom och mest från Karl den elftes tid ärfda reglementerings-begäret, visade sig äfven på andans område; och man beslöt att i likhet med äldre tiders bruk medelst en sträng förordning söka afvärja de vådor, som befarades af en oinskränkt rättighet att hålla större andliga sammankomster.
Af sådana orsaker utfärdades den 12 Januari 1726 det mycket beryktade så kallade konventickel-plaka-tet. Dess hufvudsakliga innehåll var, alt regeringen ingalunda ville förbjuda gudakfighetens öfning, ulan fast häldre uppmana en hvar att förkofra sig i Guds nåd och i Kristi kunskap. Uti sina hem kunde och borde således husfäder och föräldrar gifva åt born, anhöriga och tjenstefolk undervisning i kristendomens läror, samt om söndagarna förhöra dem öfver predikans innehåll; och tillika dagligen med dem hålla bön samt läsa bibeln och andra gudeliga i riket antagna böcker; dock borde man af hålla sig från lärostrider, som äro dem enfaldigom för höga och kunna leda till villfarelser. Men all i enskilda hus män och qvinnor, gamla och unga, kända och okända komma tillhopa att bruka sin andakt och enkannerliga gudstjenst medelst predikningar sånger och nya bönesätt, delta ansåg regeringen som en nyhet, skadelig och för en god församlingens ordning störande; emedan den i längden kunde föranleda sjelfsvåld, missbruk, oredor samt irriga lärosatser. Regeringen förböd således dylika olofliga sammankomster och detta vid straff af penninge-bölery af fängelse eller vid fortfarande tredska
Källa: Project Runeberg ·