Sida 102
förmågan sjelf1). När inför Hemliga Utskottet omtalades, huru i landsorterna mänga personer klandrade Hattarnas uppförande under riksdagen 1738—1739, ville Stiernstedt, att landshöfdingarna skulle åläggas laga reda på, hvilka de personer voro, som förde slikt tal. Plomgren ansåg bästa medlet vara, all låta slå hufvudel af en eller annan, som gjort sig till dylikt straff förtjent. Om, hette det vidare, orn man redan vid förra riksdagen brukat sådant allvar, skulle tillståndet nu varit bättre. I verkligheten gick man likväl icke så långt som i orden, dock ganska långt, och mycket längre än rättvisa, billighet och sund statskonst medgåfvo. Riksdagsbeslutet 1741 hotade med allvarligt straff dem, som af okunnighet eller illvilja tadlade riksens ständers rådslag och föreskrifter -). Många personer blefvo ock lagförda, stundom äfven straffade endast derföre, att de vågat tadla Hattarnas åtgerder. Så ungefär förfor man mot en borgmästare Herkepeus, en häradshöfding Cederfelt, m. fl. Grefvinnan lleenstierna, misstänkt för hemlig förbindelse med Bestuschew, blef af sin betjent an-gifven, såsom den der haft smädliga yttranden om Malcolm Sinclair och om troppsändningen 1739. Kommissjonen kunde icke fälla henne till ansvar; men Palm-stierna tyckte, att hon borde landsförvisas. Ofvermo-diga af sin medgång, togo Hattarna några närgångna steg, äfven mot de utrikes beskickningarna. Köppen blef genast vid Gyllenstiernas fängslande förvisad ur Sverge; detta oaktadt de andra sändebudens insagor, och oaktadt man erinrade derom, att de stämp-lingar, Köppen 1741 förehaft i Stockholm, voro mindre brottsliga än de, Gyllenborg sjelf hade 1716 och
1 ) Exterminer les raisonneurs, le raisonnement et la raison même.
*) Ungefär samma åtgerd, som envâlds-tiden tillgrep för att skydda konungens rådslag och beslut. Se 18. 2:dra uppl. sid. 04.
Källa: Project Runeberg ·