Sida 206
näml. huru svenskarna horde äta svenskt bröd och bära svenska kläder, och huru fädernas sparsamhet vore bästa medlet till rikets upphjelpande, och huru för sådant ändamål de efterdömen, som gåfves i palatsen, vore mer verksamma än de föreskrifter, som lästes i lagboken : hvilka ord tydligen pekade på ostindiska och levantiska handelskompanierna, som öfversvämmade landet med främmande varor, och tillika på det unga hofvet, som föregick med exemplet af ett lefnads-sätt, mer kostsamt och lysande, än man förut varit van vid. Ungern Sternberg yttrade ock, all man borde tillintetgöra den riksförderfliga missgunsten och visa lika nåd mot alla trogna svenskar; en anmärkning, hvilken äfvenledes pekade på det unga hofvets d. v. s. på dess partiska val af gunstlingar. Dessa ord voro dock det tillbakavikande Mösspartiets afskedsord. Rikdagsbeslutet deremot, förestafvadt af Hattarna, innehöll mycket beröm öfver det unga hofvet, öfver de båda handelskompanierna och öfver det franskt-preussiska förbundet och derjemnte stränga hotelser mot dem, som drefvo principalats-läran, eller som tadlade rik-sens ständers författningar i stället för att dem med tystnad och lydno mottaga.
Alla så kallade ekonomiska författningar, som regeringen mellan riksdagarne utfärdade, skulle af näst sammanträdande ständer granskas, och, om de blefve gillade, i riksdagsbeslutet införas, hvarefter de först erhölle en för framtiden gällande kraft. Det var på detta sätt. som ständerna hade i regerings-formen åt sig förbehållit och äfven under riksdagarna från 1719 t. o. m. 17391) utöfvat den ekonomiska lagstiftningen. Men i riksdagsbeslutet 1741 blefvo sådana
') Ar 1727 hunno ständerna ej vederbörligen granska ifrågavarande ekonomiska stadgar, utan uppsköto till nästa riksdag denna åtgerd.
Källa: Project Runeberg ·