Sida 212
kunde bjuda till att längre göra något motstånd. Bunds-förvandten, tronföljare-partiet deremot, hade visserligen i beslutet om uppskof med nästa riksdag och i de ofvannämnde hemliga skrifterna erhållit några lolvande utsigter; men i verkligheten hade det med undantag af Akerhielms och Mössornas störtande, icke mägtat genomdrifva någon enda bland sina vigtigare önskningar, och de olösta svårigheterna, de oförsonade tvisterna voro ock företrädesvis just sådana, som an-gingo det unga hofvet och som till det mesta blifvit föranledda af Lovisa Ulrikas personlighet och sträf-vanden. De förnämsta bland dessa återstående tvisteämnen voro tronföljare-parets fiendtliga ställning till den gamle konungen, till den fria statsförfattningens anhängare och till Ryssland och Danmark. Dessa fyra frågor blefvo ock föremål för en fortfarande och förbittrad strid, hvilken fördes äfven under loppet af åren 1748 och 1749 och som hotade Sverge med nya olyckor. Vi lemna här en serskild öfver-sigt af hvar och en bland dessa företeelser.
NYA FÖRSÖK ATT FORMA KONUNG FREDRIK NEDLÄGGA
KRONAN.
Detta var ena jäsnings-ämnet.
Vi minnas, att det rådande partiets ledare hade vid slutet af riksdagen 1747 velat för sina stats-hvälfningars genomförande invänta konungens snart motsedda frånfälle. Men för en och annans häftiga lynne och heta blod blef denna väntan alltför lång. Med anledning af konungens första slaganfall i Febr. !748 började man ock redan våren och sommaren samma år att ånyo tänka på tronafsägelse eller med-regentskap och om en för sådant ändamål tillämnad riksdag1), hvilket förslag dock icke kunde genom-
') Franska min. br. d. 12 Juli 1748.
Källa: Project Runeberg ·