Sida 214
å sina och sin slågts vägnar nedlägga alla anspråk på svenska kronan ock afiräcla regeringen åt Adolf Fredrik, hvilken vore clertill af ständerna vald, samt genom visad vördnad mot konungen och mildhet mot undersåtarne högeligen fortjent; och hr ars ätt dessutom blifvit än mera betryggad genom födelsen af de två prinscirne Gustaf och Karl; — men huru Fredrik clock förbehöll sig kunglighetens värdighet samt sina hittills åtnjutna fördelar af boning på slottet, ocli på Karlberg och af vanliga hancl- och taffelpenningar, m. m., hvarjemnte försäkrades, att allt detta skedde enligt konungens egna önskningar och fria vilja1). Framgången ansågs vara så säker, att man t. o. m. uppsatte förslag till de skrifvelser, genom hvilka tronafsägelsen skulle för främmande magter tillkännagifvas, så snart Fredrik bifallit2). Man ville också veta, att Hårleman hade i uppdrag att ordna de blifvande krönings-högtidligheterna i Uppsala, och att han derom redan afslutat öfver-enskommelse med några handtverkare, och ryktet om en riksdag i förväg eller i början af 1750 var så allmänt, att från några småstäder kommo borgmästare eller rådmän till Stockholm för att höra sig före hos den vanliga ledaren Plomgren.
De hinder, dessa planer mötte, hafva redan blifvit eller skola framdeles blifva närmare be-skrifna.
') Afskrift af denna afsägelse finnes i Österr. min. bref den 5 Nov. 1749; Utdrag ur den samma i Kassels arkiv Gehebes bref den 27 Okt.—7 Nov. 1747. Hessaren Benniog drog, dock afsägelse-utkastets äkthet i tvifvelsmnl.
2) Österr. min. bref den 31 Okt. och 5 Nov. 1749, vid hvilka afskrifter af nämnde uotifikat;ons:bref varit bilaggda; ehuru de 1867 ej kunde återfiuuas.
Källa: Project Runeberg ·