Sida 217
stämplingar efter ökad konungamagt1). Som skäl för det nu 1748 ifrågavarande penningelånet ämnade man föregifva, att medlen skulle användas till förbättrande af Stralsunds fästningsverk ocli hamn. Vi lemna både skälet och hela berättelsen i sitt värde2) ; men anmärka, att förberedelserna till statslivälfnin— gen fortgingo oafbrutet.
De mötte dock hvarjehanda hinder äfven bland allmogen, i synnerhet utefter vestra gränsen, hvarest benägenheten för en dansk kronprins och en nordisk union lörtlefde och nu genom tyngden af de nya skatterna och rustningarna åter väcktes till lif. Oron yppade sig likväl denna gång mindre i Dalarna än på Dalsland samt i Westergötland och Wermland, i synnerhet i Nordmarks härad. Anförare voro en afskedad länsman och en häradsdo-mare i Holmedals, en bonde i Amåls och en skogvaktare i Ors socknar. Tvänne prostar Wall och Söderberg lyckades väl lugna innevånarne i Hesselskog och Steneby; men på andra ställen i nämnde landsorter gick upproret så långt, att ledarne utsatte böter för dem, som ej deltogo i upploppet eller som betalade de nya skatterna3). Rörelsen qväfdes väl snart nog, men missnöjet fortfor, i synnerhet i Wermland, kanske ock till följe af den mot Lagerhielm och Skogh der-
’) »1. 54, 55.
2) Skälet ansågs då för tiden blott som ett svepskäl; men berättelsen läses i Osterr. min. bref den 13 September 1748 och
3 Januari 1749 och i ett vigtigt chifferbref af den 10 Januari s. å. Rysska sändebudet påstod enligt brefvet dea 3 Januari, att dessa uppgifter vore tillförlitliga. Saxiska sändebudet inberättade dem ock till Dresden s. å. Österrikiska sändebudet förmodade, att det äfventyrliga förslaget kommit från Lovisa Ulrika ; men att Adolf Fredrik näppeligen skulle gå in på en åtgerd, hvilken genom bortpantande af eu så vigtig fästning måste djupt såra svenskarna. — Att en sådan plan väntades redan 1745, är förut berättadt. (Se sid. 52j.
3) Just. Revisions prot. 1748.
Källa: Project Runeberg ·