Sida 221
hans så kaüade otacksamhet; hos Karl Peter Ulrik för upphäfvande af hertig Karl Fredriks testamente; hos Bestuschew och hans landsmän för de stora uppoffringar, Ryssland måst göra för holstein-got-! torpska husets skull, för Karl Fredrik åren 1720— 1728 och för Adolf Fredrik vid freden 1743, slutligen också Rysslands åstundan att få oförrninskadt bibehålla det skyddsherrskap öfver Sverge, som det 1743 hade för tillfället vunnit, och att derjemnte bereda sig tillfälle och rättighet till framtida inblandning i dess inre angelägenheter.
Orsakerna till fiendtligheten å svenska sidan voro dels och förnämligast alla partiernas begär att försvara fäderneslandets sjelfständighet och ära mot de förolämpande anspråk, rysska styrelsen framställt, och mot de förolämpande språk rysska sändebudet fört; — och dessutom dels Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas åstundan att visa sig oberoende af rysska hofvet, — dels svenska regeringens önskan att genom hotande åtbörder hindra Ryssland från hvarje angrepp mot Preussen, — dels Hattpartiets önskan att genom visad stolthet och sjelfständighet mot Ryssland, och den var icke blott visad utan verklig, vinna svenska folkets och tillika det unga hofvets välvilja.
Det ömsesidiga missnöjet utbröt väl icke i formligt krig, men föranledde å båda sidor krigiska hotelser och rustningar, än ökade, än minskade, allt efter vexlande tidsförhållanden. Att följa enskildheterna häraf skulle blifva mycket tröttande, men föga lärorikt. Vi skola i stället anföra, men blott i korthet de medel, som hvardera parten begagnade.
O O
Dessa voro å Rysslands sida dels egna eller engelska penningar; dels försök att mot prinsen
förutsägelse om den då blott två-årige prins Gustaf. Kassels arkiv. Gehebes bref den 10—2Î Febr. 1749.
Källa: Project Runeberg ·