Sida 233
— men en bland dem, den bekante Lillienberg, förklarade, att han afstod derifrån; ty han litade på de valda ombudens försigtighet, i hvilket yttrande hans ämbetsbröder instämde, till följe hvaraf också skrifterna i detta konvolut blefvo helt och hållet undangömda l).
Ehuru man sålunda sökt så mycket möjligt insvepa hela denna sak i ogenomträngligt mörker och begrafva den i dödlik tystnad, spordes dock här och der förstulna hviskningar om några vigtigare och i hemlighet tillämnade företag, om hvilka berörde skrifter skulle innehålla utförliga uppgifter. Detta väckte naturligtvis mycken nyfikenhet och oro hos motpartiet och i synnerhet hos österrikiska och rysska sändebuden, och sistnämnde herrar beslöto göra allt för vinnande af närmare upplysning. Medelst dryga gemensamt hopskjutna penningesummor lyckades de muta en person, hvilken tycks hafva i Hemliga Utskottet erhållit någon spaning om saken, och genom honom tillika en vaktmästare i kansliet. Men denne sednare tordes ej låta handlingarna till afskrift bortlånas. Man skaffade sig fördenskull falska eftergjorda nycklar till kanslirummen och falska signet, härmade efter dem, med hvilka de hemliga handlingarna voro förseglade. Sedan gick man natt efter natt in i arkivet och afskref den ena handlingen efter den andra, hvarpå urskrifterna blefvo med de falska signeten åter förseglade. Tillställningen tyckes hafva utgått från Panin; An-tivari visade näml. i början någon ovilja mot ett sådant förfaringssätt; men gaf snart efter och lem-nade sitt bidrag till besticknings-kassan och fick sina exemplar af skrifterna, hvilka han ock genast
1 ) Sekreta Banco-protokoll den 20 och 23 Mars 1749, förvarade bland bankens handlingar. Någon anteckning om konvolutets inlemnande i banken i December 1747 hafva vi ej sett, och hvart sjelfva skriften tagit vägen, hafva vi ej lyckats upptäcka.
Källa: Project Runeberg ·