Sida 126
genhet ‘). England förmådde likväl icke hindra den föreslagna åtgerden. År 1747 blef jernkontoret formligen stadfästadt och fick till inkomst en afgift af 1 daler k. m. på hvarje vågfördt skeppund jern. De dymedelst samlade medlen skulle sedermera till behöfvande bruks- och jernmanufaktur-egare utlånas mot 4 procent. Kontoret öppnades med år 1748 och till dess första direktör valdes Löwen-hielm, hvilken sedermera i flere år innehade detta förtroende. Bruksrörelsen gick derefter något framåt, och jernets medelpris steg till 50 t. o. m. 80 d. k. m. *); till följe nämligen deraf, att genom lån ur jernkontoret, bruksegrarna kunde nu mera längre än förut hålla på sin vara.
I andra hänseenden blef följden af dessa åt-gerder mindre Fördelaktig, än mången väntat. Med anledning af det öppnade tillfallet till lån ur banken, hade bruksegarne redan under åren 1743 till 1746 derstädes skuldsatt sig för flere millioner, utan att dock jernprisen kunnat betydligen höjas. Orsaken, sade man, var den, att några svenska penningemän, trassenterna, visste att som förskotts-gifvare m. m. tillvälla sig öfver bruksegarne följaktligen ock öfver jernprisen samma magt, som engelsmännen förut innehaft. Det var till förekommande af dessa missbruk och tillika af hvarjehanda kurs- och vexel-prejerier, som 1747 bredvid jern- äfven ett vexel-
’) En af Nordencrantz d. 22 Juli 1749 till franska sändebudet allemnad berättelse och bilaggd dennes missiver till Paris. M^nga befarade ock, att engelsmännen skulle i förtreten vänds sig till ryssarna, ock att dessa skulle uppdrifva sin jemtillverk-ning till skada för den svenska.
2) Det berättas, att delegarne i jernkontoret hafva såsom en tacksamhets-gerd It förslagets uppfinnare lätit prägla en gnidmedalj, hvilken i början och till följe af Åtskilliga bearbetningar var ämnad åt Plomgron, men sedermera blef lemnad åt Nordencrantz. I Hildebrands »Minnespenningar öfver enskilda män och qvinnor» omtalas likväl ingen sådan, hvarken åt den ene eller andre.
Källa: Project Runeberg ·