Sida 103
Hofvets ovilja fortfor emellertid och växte till följe af de med h varje vecka förnyade anfallen, och man hörde Lovisa Ulrika klagande omtala, huru dessa betogo henne både matlust och sömn. En dag, när hon vid bordet lifligt besvärade sig häröfver, sade konungen: det är lätt hulpet, gör som jag! — Hur gör då du, min nådige herre? frågade drottningen. Jo, sade konungen, jag läser dem icke.
Att efterkomma detta råd var för Lovisa Ulrika omöjligt, och troligtvis har ej heller Adolf Fredrik sjelf kunnat beständigt följa det. Emellertid och dft Ärlig Svensk omöjligen kunde undertryckas, blef det så mycket nödvändigare att söka vederlägga dess läror. De förra försöken dertill, nämligen af Löwenhielm och Benzelius, hafva vi omtalat, och likaså, huru de misslyckades. Men man gjorde nu några nya i samma väg. Kring landet utsändes en smygskrift, kallad Frihetens påminnelser vid Ärlig Svensk, men vi känna hvarken dess författare eller innehåll, och den tyckes ej heller hafva väckt någon uppmärksamhet. Ett annat försök gjordes af en Karl Man-nercrantz. Han ville utgifva en mot Ärlig Svensk rigtad tidskrift under namn af Oväldig Svensk. Men Oehlreich, såsom innehafvare af censors-ämbetet, förbjöd dess tryckning och uppgaf till skäl, att de som prof framvisade bladen innehölle olagliga och obevisliga påståenden. Mannercrantz vädjade till kansli-kollegium; men fåfängt, och hans tillämnade blad blef således af det herrskande partiet i födelsen qväfdt, och de sanningar, det kunnat hafva att frambära, blefvo från allmänhetens kännedom undanhållna 1). En tredje motskrift ansågs författad af Erik Wrangel och kallades Constans Sincerus (Ståndaktig, Upprigtig). Tessin hade nämligen som serafimer-riddare valt det af honom redan förut
') Arkivet pl Sjöholm. Kl. Ekeblad till O. Fleming d. 25 April 17a5.
Källa: Project Runeberg ·