Sida 105
Medan läsaren -har dessa förhållanden i friskt minne, vilja vi för sammanhangets skull redan här förtälja sakens sednare behandling och slutliga ut-ging. Genast Yid riksdagens början blef Ärlig Svensk angripen af flere riddarhus-talare. Ungern Stern-berg förklarade den infam (nedrig); ty, sade han, den tillåter sig att med hvarjehanda obevisade beskyllningar nedsmutsa både konunga-värdigheten och tiltika svenska folket, såsom bestode detta af förrädare. Han ville, att ständerna skulle afsäga sig all delaktighet i tidskriftens yttrade åsigter samt förklara den ärelös, och att man dessutom skulle i häktelse inmana Oehlreich, hvilken såsom censor tillåtit dess tryckande. 'VVulfvenstierna talade om de afgrunds-budbärare, som förde skriften kring riket, och en Grönhagen påstod, att den uppmanade un-dersåtarne till uppror o. s. v., och med dessa herrar instämde många andra, i synnerhet Axel Reuter-holm, Ridderstolpe och Erik Wrangel*). På andra sidan och till veckobladets försvar uppträdde ganska många talare och i synnerhet den bekante landt-hushållaren Karl Gustaf Boje; men morgonen derpå såg man dennes namn uppspikadt på kåken2). I
Men det var ej så. Bland domskälen mot Appelbom anföres ej med ett enda ord något hans ogillande af Arlig Svensk, ej heller det ofvan inryckta tämligen oskyldiga yttrandet. De verkliga domskälen voro, att han pl förhatligt sätt utmålat statsskicket, fällt oanständiga och förgripliga yttranden mot folkets ombud ständerna, samt vidriga och smädliga mot rådsherrarna, hvilka han flere gånger påstått än vara, än kunna blifva af utrikes magter mutade med en tunna guld på personen, och att de dt skulle bifalla till allt och äfven till det, som skulle förstöra deras fädernesland. Dessa yttranden hade han fällt i synnerhet under dm tid, då upploppet i bonde-ståndet förbereddes och i sällskap och umgänge med hoflöparen Ernst. Appelbom sökte än förneka dessa sina ord, än förklara dem för skämt, meu öfverbevisades. Sådant var verkliga förhållandet. Se den tryckta domen öfver Appelbom.
’) Safataholms arkiv. Riksdagshandl. Fol.
2) Danska min. br. Okt. och Nov. 1755.
Källa: Project Runeberg ·