Sida 12
han sjelf till Ryssland; den andra angrep och intog Karkhus; den tredje vände sig mot Hapsal, Lode och Leal, men mötte tappert motstånd af de nu förberedda besättningarna.
Då ryssarna inbröto, var det med yttersta möda Klas Tott, jemte sin tropp, kunde komma tillbaka inom Revels murar. Här höll han sig stilla, medan ryska hären var tillsammans. Men då han fick höra att den blifvit delad och huru den framfor under hot ocb härjningar, drog han med en ringa, men väl rustad hop mot de fiender, som voro kring Hapsal. Vid Lode träffade han dem till ett antal af 16,000; sjelf hade han ej mer än 700 svenskar och några hundra liffländska ryttare. Han befallte de senare först angripa. De gjorde det, och med så stor hurtighet, att de bröto sig tvärt igenom hela hären. Men då de derunder fingo se huru stor den var, förlorade de hoppet om segern, och flydde till Vickel, Pernau och Revel, berättande öfverallt, att ryssarne nedhuggit herr Klas och alla svenskarna. Dessa hade emedlertid oförskräckt angripit de af liffländarnas anfall förvirrade ryssarna, nedgjort 7000 man, drifvit de öfriga på flykten, ocb återtagit 1000 slädar, lastade med rof. Endast flere sammanstämmande vittnesbörd, jemte ryssarnas fullkomliga brist på krigsordning, kunna göra denna sagolika berättelse trovärdig.
Andra belägringen af Revel. Efter slaget vid Lode fortfor kriget några år på vanligt sätt med ömsesidiga härjningar. Men om sommaren 1576 spordes, att ryssarne ämnade med all magt angripa Revel; hvarföre folket derstädes började ifrigt rusta sig till försvar ocb begärde hjelp från Sverge. Hela hösten rasade dock så starka stormar, att den skickade undsättningen ej kunde komma. Flere från Sverge utrustade skepp, lastade med krigs- och munförråd, förgingos på hafvet, ett till och med i sjelfva Revels hamn. I Finland lågo 2000 knektar och i Lübeck 120 bysseskyttar, färdiga att fara till Revel, men ingendera vågade ut i de häftiga ovädren. Just, som ryssarne väntades, gingo slutligen tvenne Revelsboar öfver till dem, och berättade tillståndet i staden. Dessa olyckor nedslogo dock icke modet hos svenskarna. Gamle Henrik Horn,
Källa: Project Runeberg ·