Sida 325
hålla tronen och herr Krister sjelf blifva deras förmyndare*). På riksdagen i Stockholm 1605 blef han anklagad, men icke falld, antingen al brist på bevis, eller emedan Karl ej ansåg honom farlig.
Oen åldrige Hogenskild Bielke vackte vida större farhåga. Karl kallade honom ständigt den gamle basi-lisken, och höll hor.om i oafbrutet fängelse allt sedan Linköpings riksdag. Uppträdena vid namnde möte bade likval så uppbragt den åldrige mannen, att han glömde sin fordna försigtighet. Genom dottern Ebba, enka efter Axel Bielke, inlat han sig i brefvexling, dels med Krister Horn, dels med de landsflyktige i Polon. Dessa skrifvelser andades bitterhet och hamnd. Karl liknades vid Erik den fjortonde; kallades en ogudaktig, bedräglig och blodtörstig tyrann; hans gemål en Jesebel, den argaste och slem-maste bland qvinnor; barnen en gudlös afföda,- ämbetsmännen ett sammanslaggadl parti af röfvare; domstolen i Linköping hade bestått af själamördare, orättfärdiga, blodtörstiga domare, de afrätlade åter voro Guds heliga martyrer o. s. v. Förbittringen gick så långt, att han i nära sex år afhöll sig från nattvarden.
Flere af dessa bref uppsnappades, och på ofvannamn-de riksdag blef 3fven herr Hogenskild anklagad, latt öfver-bevist och dömd från lifvet. Hans dotter, fru Ebba, hade afven mycken del i stämplingarna. Hon undslapp dödsstraff, men mistade sina egendomar och hölls i långvarigt fängelse.
Många förböner fälldes för herr Hogenskild, och fru Ebba skref i detta ärende klagande bref till hertig Johan, men allt förgafves. Sjelfva herr Hogenskild bekände sig inför domstolen hafva illa gjort; ja, på afrättsplatsen sade han högt, att det varit bättre aldrig taga penna i hand, än att så skrifva mot det kungliga huset. Men ingen benådning följde. Den 3 Juni 1605 var bestämd för afrattningen. Emedan herr Hogenskild ännu högeligen
*) Riksark. Historiska aeter 1594, 1595 och 1596. — Be-rittelse om förräderier inftt hertig Karl.
Källa: Project Runeberg ·