Sida 106
gen och regeringen begära, att de af Lantingshausen afskedade otîicerarne måtte återfå sina tjenster. Genom en dylik af adeln ensamt afsänd beskickning skulle dock detta stånd tillåta sig att med de andras förbigående behandla saken som en sin enskilda angelägenhet. Olagligheten deraf blef ock af några adelns egna medlemmar anmärkt. Flertalet beslöt dock tillgripa åtgerden, och att icke rådfråga utan blott underrätta medständerna om för-
o
hållandet. Detta innebar likväl ej blott ett förnyadt gillande af hemresan utan ock ett intrång i de andra ständernas rättighet att yttra sig öfver de också af dem lönade ofTicerarnes uppförande x), och borgareståndets talman, Kierman, bad Fersen afböja en åtgerd, som nödvändigt skulle uppväcka med-ståndens oro och missnöje. Men riddarhusets flertal påstod fortfarande, att målet rörde deras stånd ensamt, och att det vore skymfligt, om rikets adel icke skulle våga i egen sak vända sig till rikets konung. Under anförande af Adam Horn afgick fördenskull beskickningen till rådet, hvarest också Adolf Fredrik för tillfället infunnit sig. Adelns begäran blef då af konungen och rådet bifallen och det genast, och innan de andra stånden hunnit öfver det vigtiga ämnet afgifva något betänkande2). Dermed hade nu, såsom Fersen befarat, rådsherrarna godkänt ofTicerarnes hemresa och ogillat sitt eget förbud deremot, samt på sätt och vis afskurit de andra ståndens rättighet att sig öfver det vigtiga ämnet yttra. Regeringens svar blef också af adeln mottaget med uttryck af tacksamhet och glädje 3). Jag deremot, skref Fersen, jag vill nu icke göra någon
1 ) Riksark. Borgare- och Bonde-ståadens prot. d. 29 Okt. 1760.
2) Arkivet på Eriksberg. Fr. Sparres dagbok d. 29 Okt. 1760.
3) Adelns prot. d. 30 Okt 1760.
På sidan nämns Adam Horn
Källa: Project Runeberg · ·
