Sida 113
4 «
1 I ♦>
riksdagens testamente hade i denna punkt gifvit regeringen fria händer. Men dessa anmärkningar och försvars-skäl blefvo underkända af både riksdagen och allmänna tänkesättet. Rådet använde ock andra och på annat sätt klingande skäl; nämligen betydliga penningesummor, hvilka danska regeringen för sådant ändamål skickat *); men också detta utan att kunna uträtta något hufvudsakligt. Faran blef mer och mer hotande. Henning Gyllenborg hade förutsett den och derför redan våren 1760 tagit afsked ur rådkammaren, och nu tycktes tlere hans kamrater ämna följa exemplet. Rådets och Hattpartiets fall ansågs nämligen af de flesta för alldeles oundvikligt2).
Men åt hvem skulle derefter rikets sty. else anförtros? — Kanske åt konungaparet, d. v. s. åt Lovisa Ulrika? — detta ville likväl hvarken Möss-, Hatt- eller Landtpartiet; — eller åt nåsot bland de två sednare? — men intet bland dem var dertill nog starkt, eller hade dertili nog utmärkta personligheter. Det regerande Hattpartiets fullkomliga störtande skulle dessutom medföra ett plötsligt fredsslut samt reta de sålunda öfvergifna bundsförvand-terna och beröfva Sverge all utsigt att genom dessas tillhjeip få någon slags ersättning för krigets manspillan och kostnad. Dessa tankar inverkade på något hvar. och t. o. m. Pechlin tycktes blifva oro-
•*
lig för följderna af den storm, han uppväckt. På denne herre kastade emellertid alla partierna sina frågande blickar. Han var for tillfället riksdagens mägti-gaste man och beräknades kunna draga med sig tre- till fyra-hundrade röster. Hattpartiets och det fria statsskickets undergång och en snart afslutad fred
') Danska min. bref d. '20 Jan, 8, 13 Febr. 1701.
J) Riksark. Lantingshausens sainl. Fera** till Lantiugs-hauuen 16 Febr. 1761.
Fryxells Bei\ XL. 8
Källa: Project Runeberg ·