Sida 122
och några fordrade icke biott afsättning utan ock rättegång, t. o. m. fängelse, och saken, hvars afgö-rande uppsköts tiil nästa sammanträde, tog en mycket hotande vändning r). Fersen tillskref honom då och på stället ett bref, som berättade anklagelsen och sinnesstämningen och tiilkännagaf. att Höpken kunde blifva utsatt för obehag och för stora olyckor, om han ej genast begärde afsked från både riksråds- och kansli-president-ämbetet. Brefvet träffade Höpken vid rådsbordet. Mycket uppskrämd, fattade han pennan och skref och framlemnade genast den fordrade afskeds-ansöknin-gen. Konungen och rådet förklarade sig önska få än längre behålla stödet al hans snille och erfarenhet, och bådo honom fördenskull stanna (jvar, men fåfängt2).
Hans afskeds-ansökan blef följande dag tillkän-nagifven för Hemliga Utskottet, hvilket med anled-
o 7
ning deraf inställde den mot hans person tillämnade räfsten. Tänkesättet bland ständerna var mycket deladt. Några inom adeln ville ej medgifva det begärda afskedet utan med villkor, att Höpken skulle det oaktadt vara förbunden iili redogörelse och ansvar; detsamma yrkades ock inom bondeståndet, och med ^så mycken ifver, att man befarade våldsamma uppträden, om ej Pechlin lugnande mellan-
*) Hemi. Ut sk. prot. d. 4 Febr. 1761. Rudbecks och Schaus utlåtanden tyckas hafva blivit efteråt i protokollet införda.
2) Arkivet på Eriksberg. Fr. Sparres dagbok d. 5 Febr.
1761. Flere andra källor, t. ex. danska rainisterbref d. 6 Febr.
1761. berätta likaledes, att det var Pechlius anfall, som skrämde
Höpken att begära afsked. Lovisa Ulrika säger (Fersens skrifter 3. 287) att Fersen habilt och liksom i förtroende uuderättade Höpkens ungdomsvän Adam Iiorn om anklagelsen och om den
rådande bitterheten i Hemliga Utskottet, och att Höpken, när
han i sittande råd erhöll från Horn underrättelseu härom, blef sa uppskrämd, att han utan närmare eftersinnande på stället uedskref sin afskedsausökan, och blek och till mållöshet bestört, framlemnade deu åt konungen.
Källa: Project Runeberg ·