Sida 28
Under några veckor lågo nu båda härarna overksamma på hvar sin sida om Peene-floden, preussarna i väntan, att vinterns isbeläggning skulle lätta öfvergången af nämnde vattendrag; och svenskarna i afsigt att åtminstone till dess hindra hvarje sådant försök. Slutligen kom kölden, och den så stark, att preussarna kunde öfverallt framtränga. >Ied kännedom af deras öfverlägsenhet i antal och
o
krigsvana, och at fruktan för ett afskärande sido-anfall från vester, och dessutom oense med under-befälhafvaren T.iewen 1), beslöt då Ungern Sternberg draga sig tillbaka; ehuru hans troppar och isynnerhet österbottningarna mycket knorrade deröfver.
C/ c
Hären intog nu en närmare Stralsund belägen ställning
o c o
vid Richtenberg och bakom några der befintliga vattendrag. Men när kölden fortfor och ökades, och preussarna hotade angripa äfven denna linie, föreslog man, att hären skulle draga sig än mer tillbaka och inom Stralsunds murar. Härvid förspordes likväl mycket missnöje. Axel Fersen var lörtviflad och ville gå mot fienden; många troppar likaså, och t. o. m. sjuka soldater förklarade sig villiga att stiga upp från bädden för att deltaga i den efterlängtade striden. Men de il esta af öfver-belalet och t. o. m. den vanligtvis krigiske Monta-
o u
lembert ansågo hvarje sådant försök alltför vådligt, och vid årets slut inrvckte svenska bären i Stral-sund, sålunda lemnande hela Pommern öppet för preussarna, hvilka nu återtogo alla dess fästningar jemnte öarne Usedom och Wollin och strängt brand-skattade Sverges i dessa landsorter boende un-dersåtare.
Vinterqvarteret i Stralsund blef för svenska tropparna ganska förderfligt. Man befarade, att till följe af den ovanligt stränga vintern preussarne skulle öfver isen angripa både Riigen och Stral—
’) Sax. rri. br. d 23 Dec. 1757.
Källa: Project Runeberg ·