Sida 58
som kunde upphjelpa saken L). Denne herre visade dock mycken motvilja. Reaan hösten 1760 ville han till följe af motgångar och misstroende kanske ock af ett nvlisren erhållet och svårt sår alldeles öfvereifva
v O C
krigarebanan2). Vintern 1761 tycktes han dock visa någon beredvillighet att mottaga öfverbefälet 3); men fordrade betänketid, också derföre, att den erhållna kulan hade icke kunnat ur bröstet uttagas, och ej heller hunnit derstädes så sätta sis, att han mästade
O7 o
stiga till häst. hvarföre, och emedan också andra krämpor tillkommo, läkare föreskrefvo några månaders hvila *). Det var dessutom just vid denna tid, som ständerna mot krigets upphofsmän anställde den räfst, som dref Höpken, Palmstierna och Scheffer från rådsbordet; hvilket jemnte minnet af Lewenhaupts och Budden-brocks olycka samt de förra pommerska befälhafvar-nes missöden måste verka afskräckande på hvarje tillämnad efterträdare. När betänketiden var slut, in-lemnade Ehrensvärd en utförlig skrift, i hvilken han vägrade mottaga det erbjudna befälet och tillika anförde sina skäl. För närmare kännedom om dåtidens förhållanden är denna uppsats af så stor vigt, att vi ur densamma lemna läsaren nedanstående ungefärliga utdrag. Ehrensvärd anmärkte, att svenska folket ieke omfattat pommerska kriget med någon ifver, ej heller i dess beslutande haft någon del; — att svenska folket ej heller egde tillräckliga krafter till dess ändamålsenliga utförande ; — att svenska hären derföre nedsjunkit till ett detachement, en mindre här af delning, som icke på krigets gång mägtade utöfva större inflytande än tropparna från en eller annan tysk furste t. ex.
1) Riksark. Lantingshausens saml. Fersens bref till Lantingshausen-, d. 5 Jan. 1761 och flerestädes.
2) S. st. d. 11 Nov. 1760.
3) Rådsprot. d. 23 och 26 Jan. 1761.
4) Arkiv på Tosterup. Ehrensvärds bref till Henr. Trolle
Okt., Nov. 1760. Riksark. Lantingshausens samlingar. Fersen
till Lantingshausen 14 April 1761.
Källa: Project Runeberg ·