Sida 240
Som en följd af både verkli" och diktad nöd växte emellertid det allmänna missnöjet, och vid nyårstiden I7(>8 gal det sig luft på många och hotande sätt. Det var i synnerhet nu, som åtskilliga landshöfdingar påstodo, att skatterna icke kunde iri-drifvas, och som bergslagerna inlemnade klagoskrifter så häftiga, nästan upproriska, att t. o. m. Löwenhielm. blef oroligx). Hof-Hatt-förbundet beredde sig ock till än verksammare anfall. Pechlin reste ånyo till Stockholm och begynte, jemnte Scheller och Sinclair, att med drottningen och kronprinsen hålla nattliga öfverläggningar om bästa sättet att begagna så gynnande omständigheter 2). Som nämndt är, ville dock de llesta svenskar icke lemna större magt åt Adolf Fredrik; ty de förutsågo, att den skulle i sådant fall blifva af drottningen missbrukad. Några upptogo derföre, och nu med mer allvar, en redan förut löst framkastad plan; nämligen att Adolf Fredrik borde afsäga sig regeringen till fördel för prins Gustaf, åt hvilken, blifven konung, ständerna troligtvis skulle medgifva större magt. Planen säges
cj g ' o 0 o
hafva denna gång blifvit uppgjord vid ett på Akerö till— ställdt möte mellan Bielke, Höpken, Pechlin, Schefler och Tessin 3). Men Lovisa Ulrika fruktade i sådan händelse förlora det inflytande, hon hittills genom Adolf Fredrik haft. Hon ville fördenskull icke höra talas om något dylikt förslag, och det nu framkastade blef inom kort öfvergilvet4)
Hof-Hatt-förbundet beslöt i stället taga saken på följande sätt. Med anledning af bergslagernas och fabrikernas förlägenhet och klagoskrifter skulle man utsprida och göra gällande den åsigten, att i
’) Danska min. br. d. 29 Jan. 1768.
2) Danska min. br. d. 9 Febr. 1768.
3) Danska min. br.
Källa: Project Runeberg ·