Sida 112
Den sednare var ofta ganska rå, smutsig och oanständig. Innehållet talade stundom för, stundom mot, vare sig konungen, eller adeln, eller ämbetsmännen, eller ofrälsestånden; dock vanligtvis för dessa sednare. Ofta nog bestod innehållet af blott harlekinader, plumpheter och krystade infall, utan annat syfte än att förlusta den slags allmänhet, som i dylika tuppfäktningar fann behag, och att skaffa inkomst åt de förläggare eller författare, som ville nedlåta sig till dylikt förvärf. Ej sällan bestod innehållet i lumpet ovett, hvarmed sjelfva kämparne till allmänhetens förlustelse och för samma allmänhets penningar angrepo och nedsmutsade hvarandra. Namnen på dessa skriftställare känna vi ej. Men en bland de nyss uppräknade skrifterna 1) tecknade dem i allmänhet på följande sätt. Det är det allmänna armodet liär i Sverge nom gör, att så många författare uppträda, och att den, som knappt duger till klockare-pojke i vitterhetens kapell, blifver af hunger drifven att med sin tomma hjerna uppträda i moralens eller politikens predikstol för att derifrån förpesta luften, rikta boktryckaren och förslösa en tid, som blifvit bättre använd, om han sysselsatt sig med att tälja skopinnar. Extra-ordinarier, illa lönta ämbetsmän eller andra nödställda personer, är o vanligtvis de, som hungern drifver att tillgripa denna födkrok. Högloflige riksens ständer! tillade skriften med en gäckande ton; tänken fördenskull i nåder på att förekomma den fattigdom, som drifver dessa menniskor att företaga det, hvartill de icke duga. Ack! om de blefve hugnade med den löne-tillökning, hvarefter de så länge i underdånighet skrikit, då skulle man ej längre besväras af dylika skrif-sjukling ar ! Några bland de utkommande ströskrifterna, och det från båda sidorna, voro dock utmärkta genom värdigt språk och sansadt innehåll
Källa: Project Runeberg ·