Sida 135
hvilket af honom och Karl Schefler sedermera gemensamt granskades och bragtes i ordning. Man hade ock tillkallat Anders Johan v. Höpken, hvilken efter sitt utträde ur rådet 1761 hade till— bragt 11 år i ett obemärkt landtlif. Men med vanlig försigtighet undanbad han sig allt deltagande i konungens företag och återvände till sitt lugna och vackra tllfåsa.
Den så tillkomna regeringsformen syftade naturligtvis till utvidgande af konungens och inskränkande af ständernas och rådets magt; detta var huf-vudsaken. Nedanstående jemnförelse visar i så fall förnämsta skilnaden mellan den före och den efter 1772 gällande statsförfattningen.
REGERINGSFORMEN AF 1720 JEMNTE DITHÖRANDE STADGAR.
Hvart tredje år böra ständerna sammankomma.
REGERINGSFORMEN AF 1772.
Ständerna sammankomma, då de af hongl. maj:t blifva kallade. Konungen kan, om han vill, efter tre månader, upplösa riksdagen och hemskicka ständerna. Om ny bevillning då icke blifvit fastställd, skall den gamla fortfarande I gälla]).
’) Således kunde enligt 1772 års regeringsform konungen, om han ville, a) aldrig sammankalla någon riksdag; b) om han blefve med ständerna missnöjd, efter tre månader hemskicka dem; c) det oaktadt fortfarande uppbära den förra bevillningen. Genom sista medgifvandet fick konuugen magt, väl ej att pålägga nya skatter, men att de gamla, äfven mot ständernas vilja, fortfarande utkräfva.
Källa: Project Runeberg ·