Sida 232
som utrikes-politiken. För att detta vigtiga ämne fullständigt uppfatta, är fördenskull nödigt för minnet återkalla hithörande företeelser, redan från en längre tid tillbaka.
DE FRÄMMANDE MAGTERNAS FÖRHÅLLANDE TILL DE SVENSKA PARTIERNA OCH TILL DEN SVENSKA KONUNGA-MAGTEN ÅREN 1733—1762.
I afsigt att försäkra fäderneslandet om behöflig fred hade Mösspartiet under åren 1721—1733 ingått förbund, än med den ena, än med den andra främmande magten, hvarje gång efter dåvarande omständigheters kraf. Egentligen taladt, fanns dock ännu icke i hänseende till främmande magter några bestämda partier; ty Mössornas motståndare på detta fält, de krigiska Hattarna, hade ännu icke framstått och utvecklat sin fana. Detta skedde först omkring 1733. Polens tron hade blifvit ledig. Konungen i Frankrike ville dit förhjelpa sin svärfader Stanislaus Leczinski, och för sådant ändamål locka Sverge till krig mot Ryssland. När Arvid Horn icke lät sig dertill förledas, uppmanade Frankrike den ärelystne Karl Gyllenborg och hans både äre- och krigslystna vänner till bildande af det då och på sådant sätt uppkommande krigs- eller Hattpartiet. Det var från och genom denna brytning, som med hänsyn till främmande magter de begge olika partierna framstodo med bestämda drag och rigtningar.
Mössorna bibehöllo som mål för sin verksamhet
Källa: Project Runeberg ·