Read Runeberg

42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772

Originalsida 253
Originalsida 253
Originalsida 252
Originalsida 253
252–253

Sida 253

Aiguillon helsade och försäkrade nu som förut, att Sverge icke hade att befara något anfall från Danmark, och att om något dylikt försöktes, skulle Frankrike sända hjelptroppar till Göteborg. Konung Ludvig i sin ifver började t. o. m. att utan sina ministrars vetskap låta den sedermera ryktbare Dumouriez anställa hemliga värfningar för att användas till svenska konungens understöd. Det var öfverflödigt. Danmark, som blifvit mycket oroadt genom Gustafs stora rustning, skickade sjelft de högtidligaste fredsförsäkringar. General-löjtnant Spens säges ock hafva med manlig vältalighet af-rådt från hela företaget1), troligtvis likaledes flere andra svenskar; till hvilket allt kom den sena och svåra årstiden, och den vigtiga omständigheten, att icke ens enligt 1772 års regeringsform konungen egde rätt att utan ständernas bifall börja ett anfallskrig. Följden af alla dessa omständigheter blef, att en förlikning mellan Sverge och Danmark snart nog kom till stånd, hvarefter båda drogo sina troppar tillbaka2). Besagde tre magter uppträdde fredsmäklande också mellan Ryssland och Sverge och med samma framgång, så att äfven på denna sida freden blef betrvggad, dock först efter långvarigare skriftvexling På detta sätt kornmo ändtligen till förlikning och afgörande slut de tvister och slitningar, som först revolutionen och sedermera Gustafs krigsrustning mot Norrge hade föranledt.

Vi hafva i ofvanstående berättelse tecknat dessa förbund, tvister och brytningar, sådana vi

') Uppsala bibi. Hochschilds Anledningar m. m.

2) R i ks regis trat u r et i slutet af November och till 6 December 1772 — innehållande order att nämnde regementer skulle återvända till sina rotar.

Källa: Project Runeberg ·